Så många miljoner jag har tackat nej till under åren. Och det var ändå lättförtjänta pengar. Bara genom att uppge mitt kontonummer kunde jag ha fått ärva arabiska oljekungar, afrikanska gruvägare med flera. Jag tackar också stadigt nej till pengar från Ica och många andra håll. Det senaste var ett presentkort på 10 00 kr som jag kunde vinna som kund hos Willys. Den bluffen var ovanligt lätt att avslöja eftersom jag inte handlar hos Willys och alltså inte har kundenummer där.
I Financial Times (23 oktober) skrev John Gapper om hur en man med asiatisk accent nyss hade ringt och berättat att han blivit utvald, han skulle få 40 % rabatt på en viss mobiltelefon. Så fort mannen tystnade, frågade Gapper hur han kunde tro att det skulle gå att lura honom. Det blev direkt tyst i telefonen. Det har jag också erfarenhet av: så fort jag ställer en obekväm fråga, lägger bedragaren på. Jag får ingen chans att fråga om vädret där borta i New Delhi eller var nu samtalet kommer ifrån (den som ringer brukar vara någon som talar engelska med indisk brytning).
Företaget Ofcom har rapporterat att 45 miljoner invånare i United Kingdom blivit kontaktade av bedragare under de senaste tre månaderna. Förra året, 2020, förlorade invånare i USA 3.4 biljoner dollar i bedrägerier, så kallade scams. Jag har glömt hur mycket en biljon är, men det är en hisklig massa pengar. Som sugs upp av kriminella och blir till guldtackor med mera. I första hand är det äldre husägare som väljs ut som måltavlor eftersom de kan antas ha mer pengar på banken än yngre människor i hyreslägenheter.
Bara romansbedrägerier i USA omfattade 304 miljoner dollar förra året, uppger Gapper. Elva medlemmar av en kriminell liga med ursprung i Nigeria åtalades i Texas förra månaden för att ha vilselett ensamma kvinnor på sajter som Match.com och ChristianMingle.
