Snart började det komma krav. Det hände sak efter sak som krävde att Karin skickade pengar. Till slut hade mannen ändå köpt flygbiljett till Arlanda och sände henne en kopia av biljetten.
En amerikansk arméofficer har troligen en bra lön. Ändå behövde han stora bidrag till det ena och det andra. En sansad person skulle ha tänkt efter om det var rimligt. Men Karin var inte sansad, inte vid den här tiden. Hon var blint förälskad och trodde på alla förklaringar som mannen kom med. Vänner och bekanta som hon berättat lite för hade allihop varnat henne och talat om romansbedragare, men förgäves.
Karin hade hunnit skickat förfärligt mycket pengar innan sanningen gick upp för henne. När mannen skrev att han blivit utsatt för en bilolycka på väg till flygplatsen föll fjällen från hennes ögon: hon hade blivit bluffad.
Mannen på bilden som lockade in Karin finns verkligen. Ligan bakom bedrägeriupplägget hade stulit hans identitet och i två år, utan mannens vetande, kommunicerat med Karin under hans täckmantel. Vad har ligan använt mina pengar till? Frågade Karin. Lyxbilar och vistelser på lyxhotell, föreslog jag. Eller kanske till vapen, sa Karin. Hon känner sig kränkt och utnyttjad. Ingen annan än jag har fått höra hela hennes historia eftersom hon skäms oerhört för att ha låtit sig bli lurad.
Slutsats:
Om en man tar kontakt med dig på Facebook, utgå från att det är en romansbedragare tills motsatsen har bevisats. Om han ber dig skicka pengar, så kan du vara helt säker: mannen är kriminell. Bryt kontakten direkt.
I boken "Bara bluff, din överlevnadsguide i en värld där bedragarna blir fler och fler" skriver jag mer om romansbedrägerier och hur man förebygger att bli lurad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar